Uranks blogg

TVEKSAM KOMMENTAR FRÅN VÄSTKUSTENUranks ranking

Posted by Ingemar Lind 2008-11-17 10:50

Rektor för Högskolan i Halmstad, Romulo Enmark, har i mars 2008 tillsammans med Gunilla Lundkvist publicerat en rapport Hur de minsta lärosätena blir bäst i landet… som kan upp-fattas som en kommentar till Uranks ranking 2007 och sedan följt upp detta med ett komplement i november 2008 Hur lärosätena klättrar i placeringar… som en kommentar till Uranks senaste ranking 2008. Båda rapporterna kan man hitta via www.hh.se. Jag uppehåller mig främst vid den fösta rapporten.

Utgångspunkten för Enmark/Lundkvist (E/L) är våra påpekanden om att det är sannolikt att våra rankingar till stor del förmodligen speglar de skilda ekonomiska förutsättningar som statsmakterna gett lärosätena. Denna vår kommentar har ofta missförståtts som att vår ranking därmed vore överflödig. Så är det naturligtvis inte, men vi menar att utfallet delvis kan för-klaras med sådana skillnader, vilket borde vara viktigt i varje fall för lärosätena att veta. Men det finns naturligtvis också andra förklaringsgrunder.

Att bena ut vad som är skilda ekonomiska förutsättningar är emellertid inte heller så lätt. E/L försöker men lyckas knappast. De definierar först ”ekonomiska och politiska” förutsättningar och gör sedan en ordningslista, där varje lärosäte får en platssiffra. Skillnaden mellan denna platssiffra och den lärosätet får i Uranks ranking blir enligt författarna ett mått på hur bra eller dåligt lärosätet har klarat sig i förhållande till sina ekonomiska och politiska förutsättningar.

Svårigheten är givetvis att hitta variabler, som på ett rimligt sätt ger denna rangordning. För-fattarna gör det tämligen krångligt för sig, även om själva basen kan verka rimlig: manutgår från ”resurstilldelning, rättigheter och ålder”. Först sorterar man lärosätena i fem kategorier, från traditionella universitet via nya universitet till lärosäten som helt saknar forskarutbildningsrättigheter. Inom varje kategori rangordnar man dem sedan med stöd av fem variabler, från varje lärosätes tilldelning av s k takbelopp för grundläggande utbildning (alltså hur mycket lärosätet maximalt kan få för det grundutbildningsuppdrag man bestämt sig för) till lärosätets ålder. En enkel kontroll visar dock att den första variabeln är den helt dominerande.

Det är en smula märklig tanke att ett obearbetat rent volymmått skulle bestämma förut-sättningar för kvalitet. – ”ju större desto bättre”. Det visar sig mycket riktigt att den grupp av lärosäten som författarna döpt till ”Specialiserade universitet” – bl.a. KI, tekniska högskolor, Handelshögskolan och SLU – framstår som aparta genom denna kategorisering, varför de måste ”återföras till ordningen” via en operation som närmast påminner om ett indiskt reptrick.

På grund härav är det svårt att tillmäta E/L:s lista någon relevans i sammanhanget. De an-vänder helt enkelt inadekvata mått. Dessutom kan man fråga vem som skulle ha intresse för de siffror, som författarna plockar fram även om de vore något så när trovärdiga. Möjligen kan de vara av intresse ur ett internt högskoleperspektiv, men knappast för den presumtive studenten, finansiären eller skattebetalaren. Ur dessa gruppers perspektiv är rimligen det främsta intresset att se hur lärosätena faktiskt rankas inbördes mätta mot samma kriterier.

Det är, som nämnts, inte lätt att enas om vad som är relevanta ekonomiska eller politiska förutsättningar. Men de har i grunden föga att göra med lärosätenas storlek i termer av antal studenter eller anslag rakt av. Det är en gammal oreflekterad svensk förställning att ett lärosäte blir bättre bara om det blir större. I USA är exempelvis de bästa universiteten inte sällan relativt små. Vad som är avgörande i deras ekonomiska förutsättningar är inte deras totala resurser utan vilken resurs per student som finns. Det finns inte heller i Sverige någonting som hindrar att ett litet lärosäte kvalitativt kan hävda sig mycket väl – i vår ranking är Handelshögskolan ett sådant exempel.

Om man håller sig till de siffror som finns i E/L:s listor kunde man t ex pröva ett mått av typen forskningsresurserna som procent av grundutbildningsanslagen. Det är fortfarande bara en grov indikator men kan synas relevant med tanke på hur många av våra kriterier som de facto tar hänsyn till forskningsanknytning av grundutbildningen. Det finns också en annan men mera svåråtkomlig indikator som ligger i utbildningsmixen i termer av samhälls-vetenskap/humaniora, teknik, lärarutbildning m fl. I beräkningen av grundutbildningsanslagen spelar den varierande ersättningen per student mellan de skilda utbildningsområden, en stor roll. Samhällsvetenskap/humaniora är således mycket lågt värderad. Därav följer att ett läro-säte med stor andel av samhällsvetenskap/humaniora ges sämre (statliga) ekonomiska förut-sättningar i snitt per student än ett lärosäte med större andel av teknik och medicin. Å andra sidan kan man genom att räkna andelar av ett lärosätes helårsstudenter inom varje område för sig lätt få fram att alla lärosäten i hela landet – med undantag för i huvudsak de ”specialiserade universiteten” – är häpnadsväckande lika i detta avseende, så fördelningen spelar kanske komparativt inte heller så stor roll.

Jag har utifrån E/L:s siffror gjort en överslagsberäkning på (det grova) måttet forsknings-anslag dividerat med grundutbildningsanslag och fått en rangordning som korrelerar hyggligt med Uranks:s ranking. Men ”vinnare” och ”förlorare” i denna övning blir inte desamma som i E/L:s betraktelse. Men jag avstår från att namnge dem här, eftersom den ekonomiska rangordningen även i detta exempel är ofullständig.

Handelshögskolan både i topp och bottenUranks ranking

Posted by Stig Forneng 2008-10-03 09:23

2008 års universitets- och högskoleranking visar små föränd­ringar jämfört med föregående års resultat. Handelshögskolan i Stockholm toppar fortfarande tillsammans med Karolinska institutet. Sedan följer Sveriges lantbruksuniversitet, de stora universiteten och de tekniska högskolorna. I botten ligger de minsta högskolorna.

Specialhögskolor med en tydligt profilerad verk­samhet för studenter som i första hand är inriktade mot att skaffa sig en yrkesutbildning kommer bäst ut i rankingen, vars syfte är att mäta och jämföra läro­sätena som utbildningsinstitutioner. Mått på forskningsvolym och liknande som ingår i mätningen finns med för den betydelse forskningen har som kvalitetsfrämjande faktor för utbildningen. Att mäta forskningens kvalitet är en helt annan sak.

Jämfört med 2007 har Chalmers klättrat en placering, medan Stockholms universitet har passerats av Umeå universitet. Här bör man lägga märke till att för Stockholms universitet redovisas uppgifterna om lärosätet fortfarande exklusive Lärarhögskolan i Stockholm trots att de båda lärosätena blev ett från den första januari 2008. Det beror på att uppgifterna i huvudsak avser 2007. Stockholms universitet inklusive Lärarhögskolan kommer att falla ytterligare i rankingen. Samtidigt bör dock nämnas att Stockholms universitet, som bedriver en omfattande fortbildning och vidareutbildning i form av studier på enstaka kurser, miss­gynnas i rankingen, trots att sådan utbildning ingår som en viktig uppgift för universitet och högskolor.

Uppåt för Mittuniversitetet

I övrigt kan nämnas att Mittuniversitet – som i den förra mätningen stack ut med vad vi då kallade en för ett universitet ”otypiskt” undan­skymd placering – har klättrat i tabellen och passerat Karlstads universitet.

Men förändringarna från förra mätningen är små och har i flertalet fall ingen större signifikans. Däremot är det en tydlig skillnad mellan topp och botten. Skillnaderna mellan de lärosäten som finns i mitten av tabellen är små.

De små förändringarna mellan åren tyder på god stabilitet i mätningarna, som ju grundar sig på officiell statistik, vilket för övrigt är ett plus i den här mätningen jämfört med flera av de internationella rankingarna.

Vi mäter alltså lärosätena i en skala, trots att de är profilerade på olika sätt. Detta motiveras av att det för alla lärosätena handlar om identiska utbildningsvärden. Det är samma faktorer som ger förutsättningar för en god utbildning och resultaten ska också mätas i samma termer, även om möjligheterna att nå resultat varierar mellan utbildningar och utbildningsområden.

Bortsett från specialhögskolorna är det dessutom små skillnader i utbildningsprofil mellan lärosätena, åtminstone om jämförelsen gäller breda områden som humaniora, samhällsvetenskap, naturvetenskap, teknik och medicin (vård). En annan sak är att mätningen är ett genomsnitt över hela lärosätet. Den ger en allmän bild, men är inte vägledande när det gäller specifika utbildningar eller utbildningsområden.

”Politiska” mål ger en annan ordning

Rankingen utgår ifrån traditionella akademiska kärnfaktorer. Men under senare år har breddad rekrytering och jämställdhet blivit allt viktigare mål både i Sverige och internationellt. Kanske framför allt eftersom fler som studerar vidare anses vara en förutsättning för internationell konkurrenskraft. Det handlar då om rekrytering av studenter som saknar studietradition (förstagenerations­studenter), studenter med utländsk bakgrund, och om en jämställdhet i utbildningen som innebär att det för båda könen framstår som möjligt (eller rentav naturligt) att välja önskad utbildning.

Med dessa variabler ändras ordningen markant jämfört med den akademiska rankingen. Handelshögskolan faller från första till näst sista plats. Chalmers och SLU gör nästan samma resa. Skillnaderna i övrigt är inte lika dramatiska, men tendensen är att små lärosäten hamnar högre upp och stora, äldre lärosäten längre ner. Till stor del beror dock utfallet på utbildningsutbudet, eftersom det är stor skillnad i rekryteringsmönster mellan olika utbildningar.

Också i det här avseendet är förändringarna jämfört med föregående år små. Södertörns högskola försvarar sin tätposition. Högskolan har många studenter med utländsk bakgrund och relativt många kurser med jämn könsfördelning. Även i övrigt är högskolorna i topp, men också Stockholms universitet hamnar högt framför allt genom en relativt stor andel studenter på kurser med jämn könsfördelning.

Läs hela 2008 års ranking här (pdf)